Bloggandets vedermödor och barnsjukdomar

Vilka problem man kan ställa till med själv :-)
Först glömde jag bort vad jag hade för inloggning. Vilket är rätt intressant med tanke på att det går till en mailadress som jag har haft i massor med år!! Bara aningens virrig :-D

Sen insåg jag att mina senaste två inlägg saknade kommentarsmöjlighet, trots att jag hade ställt in att jag vill ha kommentarer på hela bloggen. Jag anar möss i skafferiet... Mitt första blogginlägg har nämligen kommentarsfält, men inte de två efterföljande! Det visar sig att den lilla klickbara "alternativ för inlägg" av någon anledning har levt sitt eget liv. Så trots min inställning måste jag manuellt ändra till "Tillåt" då default-läget är "Tillåt inte". Mäkta dumt.

Ja, ja. Det är ju ett problem jag kan leva med. Tur att man inte är helt tappad bakom en vagn. Jag får utföra lite handhavande-tester här tror jag.

Men det är kul med blogg, trots mitt tidigare inre motstånd. Men ni vet, en del måste ju stötas och blötas innan man är med i matchen. Super-administratör som man är uti fingerspetsarna så har jag ju skaffat mig flera bloggar! Bara för att det är så roligt! Och för att det är så mycket jag vill - och gillar ordning och reda (det syns iofs inte i mitt hem) (eller på mitt skrivbord...). Jag vill ha struktur och beslutade mig för en separat åsiktsblogg på Aftonbladet bl a. Kul, kul.

Varför en separat åsiktsblogg?? Jo, jag har så mycket jag tycker och kan bli lite uppjagad, engagerad, exalterad (you pick the word) och vill slippa allt tungt och tyckigt när jag håller på med den här delen, inredning och vingarnas sus.... Här vill jag ha inre frid och peace on earth. Det vill jag iofs annars också, men här ska friden få råda, inte låta kampen regera.

Go in peace y'all!