Dags att uppdatera familjealbumet!

Nu är man med bror - storebror!! Amazing!!!
Tänk att bara en dag få det där samtalet. Lätt otippat!
Lustigt det där, hur man kan gå och tänka på en person, som man "vet" finns, men det har känts så overkligt att man på något sätt inte fattat att han egentligen faktiskt finns. På riktigt. Och dessutom levt ett helt liv med familj och barn och jobb och djur. Jag har liksom bara föreställt mig honom som en person tagen helt ur sitt sammanhang. En vuxen man. Boende i Stockholm (såklart). Samma efternamn som jag (jä rajt). Jobb?? nä, tänkte inte så långt. Mest att han har gått på stadens gator. Punkt. Jag har liksom inte "sett" honom framför mig som en levande person. Levande, som i alive, ja. Men inte livs levande verklig, med ett bultande hjärta och familj och glädjestunder, besvikelser, sorg och lycka. Som vi andra, liksom. "Tänkte inte på det" Ibland undrar man ju hur det är ställt i huvudet på en själv, egentligen. Mer som att ha sett framför sig en person på en bild i en tidning, personen är ju så mycket mer än bara just den enda bilden.

Men nu finns han alltså, i mitt liv, på riktigt, sedan 2 dagar tillbaka. Wow!! liksom.

Ett nytt kapitel. Och ändå, en massa kapitel som redan är passerade, som man får bläddra tillbaka i. Som man får återge för varandra, över tid, vad det lider, vid tillfälle och dela med sig av det som känns rätt och det som får plats och utrymme. Precis som med andra människor i ens liv. Men med en helt annan bakgrund. En bror. En ny familjemedlem. Fast vuxen och med en egen historia. Fast ändå, lite samma historia som min, som flätas in i tidsväven...

Oändligheten känns rimlig...

Mina pölkuddar vill ha nya kramar

Håller förtvivlat på att leta efter en beskrivning (eller oerhört detaljerade och lättförstådda bilder) på ett fodral till pölkudda (cylinderkudde som en del säger). Jag har två jättestora pölkuddar som är inköpta för ett antal år sen till min dotters rum, i tidiga tonåren. Fodralet som vi har på är leopardmönstrat, och de är verkligen jättetuffa. Men inredningstycket bytte inriktning :-) och nu är det andra melodier som ljuder här hemma. Från mig framför allt. Dotra har dessutom inte riktigt rum för de kuddarna inne hos sig längre, så jag tänkte lägga beslag på dem.

Saken är den att jag för ett tag sen, inte allt för länge sen förresten, såg bilder och beskrivning på hur man enkelt gjorde nya fodral till dessa cylinderformade pölkuddar. Jag är själv inget geni bakom spakarna på symaskinen och den här beskrivningen var väldans lättfattlig och verkade inte alltför komplicerad att tröska igenom. Inte ens för mig. Jag är väl egentligen inte så osmart att jag inte förstår avancerade beskrivningar heller :-) men tålamodet ihop med symaskinen är en allmänt sorglig historia här hemma. Jag tycker om raksöm. Mindre om sicksack. Jag tycker om raksträckor och ännu mindre om avancerade vikningar och då ska vi inte ens börja prata om att stryka veck och måtta... Jag har dessutom väldans lite plats att hålla till på när jag sysslar med sånt och det kan väl kanske bidra till det bristande tålamodet...

Men som sagt, i det här fallet var det ett oerhört vackert och tidsenligt shabby chict, lantligt och romantiskt kuddfodral som visades på bilden. Och det verkade såååå simpelt! Och resultatet var helt häpnadsväckande vackert och såg dessutom avancerat ut :-D

Sen kommer vi till det stora problemet.... Jag minns inte var jag såg det!!!! I en bok, egen, eller bokhandelns. I en blogg, tidning eller, ja, inte vet jag, i en dröm kanske.... Så nu letar jag febrilt. Så alla länkar till smarta, vackra pölkuddsfodralsskapandetips är välkomna. (Jajamensan, ännu ett nytt ord!!)

Please, help!!

Storpyssel!!

Ha,ha - NOT!!! ;-)

Jag har i alla fall lyckats knåpa till en tändsticksask (som innehåller såna där långa stickor) och den får bona ihop sig med min ljusstake som jag har köpt på Mojang i Aspudden på Hägerstensvägen 149 (vill ju tipsa lite ifall någon är i krokarna)

"Tänd ett ljus och låt det brinna"

"Låt aldrig hoppet försvinna..."

Ljusstaken är en sån här gammaldags historia i aningens sotad metall, där man har sina tändstickor, eller i mitt fall stearinljus, i lådan. Och ett suveränt stadigt handtag så man kan bära omkring ljuset, mycket praktiskt vid strömavbrott i våra moderna tider, eller varför inte bara en sån där höstruggig och kall kväll som ikväll. Eventuellt stearindropp hamnar ju på själva lådan och allt man behöver följer ju med :-)

Fyndet (ljusstaken) kostade faktiskt bara 79 kronor på Mojang! Jättenöjd! Jag trodde de här skulle vara jättedyra, men så snubblar man över ett fynd så här! Glad blev jag i alla fall!

Och sen blev jag faktiskt lite smygnöjd med tändsticksasken också.... med de små nycklarna på. Jag tycker om tändsticksaskar, det är så lagom med pyssel. Man drar inte fram alldeles för mycket pysselprylar, man hinner bli klar, resultatet är alltid enastående! och grejen går ju faktiskt att använda!! Eller varför inte ge bort? En enkel sak att göra och ge i julklapp kanske?? Vem använder inte tändsticksaskar kanske, va??? ;-)

Måste få visa upp mitt senaste tillskott... ;-)

Här är ett litet tillskott som jag också måste visa upp förstås!
Shabby? Ja, mellan varven så.
Chic?? Ja, definitivt!!
Kär?? Ooooh, jaaa!!
Vit? Nej, inte så värst.....

Sångtext, eller dikt om man så önskar....

Pluppen är mest liten och trött...

Pluppen sover i soffan litegrann

Fler bilder kommer