Det har stått lite stilla ett tag

Jag har ingen energi över just nu.
Under en period så var det mycket fokus på tonåringens 18-årsdag och allt donande runtomkring det. När det gäller bjudningar & gäster så har det ju legat väääääldigt lågt här hemma under lååååååång tid. Eoner, typ. Vilket ju visade sig raskt på hur himla orutinerad man var! Dålig planering (eller ja, planering hade jag, men ingen som riktigt ställde upp). Orutinerat utförande från början till slut. Det märks på både mig & sambo att vi har hållit oss långt ut i utkanten social sett. Sen vi flyttade hit har vi ju dessutom knappt haft någon hemma som varit våra vänner eller släktingar. Bara dottern har vidmakthållit lite liv i luckan här ibland mellan varven.

Vi var så oruttade att vi krockade i köket, visste inte vart vi skulle ställa ens de enklaste saker kring uppdukning och servering. Vid uppackning av alla varor (20 minuter innan gästerna kom) så lyckades vi svamla bort hälften av tårtingredienserna (vad sägs om marängbottnar högst upp PÅ ett skåp tillsammans med alla blomvaser?) och total oreda. Nä, vi får nog ha någon slags generalrepetition om vi ska göra om det här... :-)


På pysselfronten har det legat toklågt. Jag har som mest plockat liljekonvaljer eller syrener och ställt i en vas. Inte mycket att skryta med, va? Förutom kalaset då, 2 stycken.Och faktiskt en middag med god vän. Vilket istället för präktigt pyssel och matlagande blev hämtmat i form av indiskt. Och ett smaskens rödvin. Men det är så det är hemma hos oss. Funkar man inte så köper man sig fri. Hämtmat är ett ypperligt sätt att klara vardagen. Och tydligen även vänskapen ;-)

Men det var skönt med lite vuxensällskap i form av socialt umgänge med egen vän. Hatar bara att allt socialt, i hemmiljön, kostar på så jäkla mycket!! Då menar jag inte i form av pengar utan att det kostar på i form av psykisk balans både för egen del och sambon. Det är ju liksom därför det inte blir så ofta. Eller toksällan, snarare. Det kostar på extremt. Just under förberedelsen, när allt "kostar" i form av mådåligtattacker och dylikt så känns det inte värt det. Men när man sitter där med en god vän, eller omringad av släkten och pratar och skrattar, då känns det oerhört skönt... Knepig balansgång det där.

Men nu är det lugnt. Inga födelsedagar förrän i december.....
Kanske kan bli lite pysselprojekt istället?? När energin är tillbaka.