torsdag 10 maj 2012

Fönsterspegel

För ett tag sedan så köpte vi en fönsterspegel på Blocket hos en kille i Sundbyberg. Jag har länge velat ha en sån i vårt kök och den här var perfekt i storlek och utformning. Den har 6 rutor, jag blandar alltid ihop vad sånt där heter, med luft och spröjs och prylar, men jag måste kolla upp det. Jag låter bara vimsig när jag pratar om det :-) Nu när vi dessutom har ett landställe "modell äldre" så gäller det väl att man använder den rätta vokabulären och de korrekta fackuttrycken för att göra sig förstådd.... Missförstånd har redan skett på det området... Inte vad det gäller fönstren, snarare vad det gäller vedspisen på landet. Gode Gud, vilken massa benämningar på allt som ingen människa förstår eller innehar i sitt ordförråd nu för tiden!! :-)

Fönsterspegeln ska i alla fall sitta i lägenheten i en jättekonstig hörna som vi har där. Det är typ en vägghörna med en vinkel på ca 45 grader och som sen möter själva fönstersmygen i köket. Ser lite kul ut, är helt hopplöst att möblera. Men med en spegel där ger det en mysig effekt, eftersom vi i lägenheten dessutom har stora spröjsade fönster med fönstersmygar/fönsterbrädor som är ca 40-45 cm djupa. Har man då en fönsterspegel i samma stil så ser det ut som om allt är fönster utåt, ger lite extra ljus, och som sagt, en förvillande effekt på verkligheten. Hög mysfaktor!!

Väggarna i köket ska målas vita. Nu är de tokbeiga med stark lattevarning. Precis som skåpsluckorna.... Det blir lite mycket. Sambon blir knäpp på allt beige. Och eftersom köket är rätt litet och behöver så mycket ljus som möjligt så blir det vitt. Färgen finns. Men än så länge är det ingen som tagit tag i en roll och uträttat något. Det torde vara ganska enkelt och snabbjobbat. Flera små väggar som borde gå att beta av ganska raskt. Sen spegel på det och livet är toppen!

Nu måste vi få hem de däringa tavelupphängningsprylarna som jag tjatat om ett tag. Nu vet jag dessutom vad de heter så vi ska se om kära sambon kan knata förbi herr Olsson och införskaffa dem. De heter gipskrok Hercules. Suveräna prylar. Man behöver inte ens några verktyg! Man petar in dem i väggen och sen klarar de en tyngd på 25 kg per styck!! Grymt bra! Förutsatt att man har gipsväggar då alltså ;-)
De kostar 36:-/st på Clas Olsson och på de flesta andra ställen ligger de ungefär på samma pris.


onsdag 4 januari 2012

Nu har nya året trängt sig förbi det gamla...

Man tror aldrig att det ska gå så fort som det gör.
Ja, i höstas, i september närmare bestämt, så blev allt piffat och bankat och juridiskt klart för att få byta ägare på Älmkärr!!!! Bort med det gamla (dvs Anna *fniss*) och in med det nya, dvs viiii!!!
Härlig känsla men ganska verklighetsfrånvänd sådan...
Jag, superarbetaren, med ljuvlig liten pingeldotter på 19 sköna vårar, och min karl (sedan 15 ljuvliga år tillbaka) som aldrig har föreställt sig att vi någonsin skulle skaffa sånt häringa hus. Men det händer en del på 15 år, man utvecklas, prioriterar om, prioriterar upp, vissa saker slumpar sig fram, och helt plötsligt så bara VET MAN! Man är såld! Kär! Rosa-små-moln fast mer åt de-bara-fötterna-rakt-ner-i-mossan, VÅR mossa!!!
Och när man kliver ut därifrån - och när man kliver in där - och när man kliver ut därifrån igen, så börjar en liten ramsa sväva fram i huvudet: Det e mitt, det e vårt, det är mitt, vi har gräs, vi har mossa, vi har ingen sol, men jättemånga träd - och all plantor av vintergröna har samlats på vår tomt, i något slags sektliknande symbiotiskt tätt sammanhållet samhälle. Men vi är inte krångliga, vi kan leva sida vid sida.

Det har ju varit några månader nu som vi har haft det i vår ägo. De flesta skulle kanske välja att köpa sig ett sommarnöje till på våren eller lagom till semestern. Vi, vi kör i september, kvällarna blir mörkare, fuktigare, dagarna kortare - och där sitter vi med våra ljusstumpar och petar in pinnar i brasan för brinnande livet :-) Det här är så rätt!!!!

Framför allt har väl de få turer vi har tagit dit någon helg då och då, mest blivit att vi har sagt "det här ska vi fixa i helgen" och så har vi fyllt bilen med massa prylar, mycket nyköpt, och rejsat ner, med vovve & allt.

Väl nere, snabbt in med alla påsar, kartonger och väskor, tänd brasan, var är ficklampan, oj då vi måste fylla på gasolvärmaren, ut och fyll på den. Mer koll på brasan, kanske ska pröva med vedspisen? Det står en Husqvarna 23 där, svart och blänkande i sin gjutjärnspondus och bara vill börja jobba. Hmmmm, host, höhö, det rycker in, öppna dörren, "Håll i Merlyn! (hunden)" "Sticker han nu lär vi aldrig se honom!!!" Toksvart ute, inte en lampa så långt ögat kan nå, hunden e becksvart... Heter ju inte Merlyn McDubh för intet (McDubh - "den svartes son")
Ja sen tillbringar man resten av kvällen åt att elda här och där, leta upp lite ficklampor, stearinljus och sen när klockan är 3 på natten så inser vi att ingen av oss har ätit!! Det blev 2 små mackor....

Peter hade lyckats tråckla ner madrasserna från övervåningen ner till bäddschäslongen som nu blev en helt cozy dubbelsäng! MMmmmmmyyyysss.......

Sen kan jag påtala att nästa dag såg EXAKT LIKADAN UT!! Pyssla med ved, stearinljus, leta efter prylar i alla väskor, bygga in batterier i saker som inte klarar sig utan batterier, radion tex. Ut och busa lite med Merlyn på VÅR tomt!! Han e ju askul, killen!!! Vroooooom,. Vrooooom, Vromvromvromvrooooooom!!!!!!!!!!!!! inte stilla en stund. Han tog bara springsteg så fort han skulle nånstans. Världens bästa tomtarbetare/byggnisse/dräng han kommer bli!!
Sågade man ner en 12 meters slana som stod snett och vint och fel, och sen släpar man  bort den till, ja, högen där slanor och grenar och trams bor. Då tar Merlyn fart och dyker rätt in i högen, djupt in i högen, grabbar tag om en av de största ungträden och börjar slita och rycka och dra. Men han fick ut den därifrån och sprang stolt omkring med sitt stora byte. Han fick sen hjälpa till att bära slanor till högen. OOOoooooh det kommer bli så pedagogiskt det här! :-)

torsdag 25 augusti 2011

Förbereder för visning!


På fredag är det dags igen :-)
Nu är det tredje visningen vi går på. Eller ja, åker på, snarare. Nackdelen med att leta sommarstuga, man måste plöja massa mil fram och tillbaka över landsbygden... Men, men. Skam den som ger sig! I som söken skall finna. Många kockar i soppan! Och allt vad det heter... ;-)

Första visningen var jag alldeles solo på. Alltså, det var ju flera som var där, men jag åkte själv utan sällskap. Ungefär 24 mil dit. Och så lika många tebax igen. Resan gick superbra, men satans mörkt på vägarna när man skulle hem sen. Det hade ju kanske inte varit ett problem om jag inte hade stannat och fikat hos tant Eivor ett par timmar :-) Inte helt väntat att man kunde åka till Eivor och fika en stund och åka hem igen samma dag! Att jag inte gjort det förut!! ;-)

Stugan där var väldans gammal och gaaaaalet söt!! Hjärtat smälte....
Byggt 1810, ett litet torp, eller backstuga snarare. Ingen el, inget vatten, inga grannar, bara skoooooog! Gud så ljuvligt!
Tomten är ungefär tretusenfemhundra kvadrat, härligt stor, extremt icke-iordninggjord. Den måste man nog lägga lite energi på, om inte annat för valpens skull. Han lär väl försvinna i grönskan annars... Inga extra byggnader, utom dasset förstås :-)
Inne har de ordnat gasoldriven kyl och likaledes spis. Brandskyddet får vi se över i så fall och i mina ögon byta ut kylen, den ser ut att vara gammal som gatan. Har man gasoldrivna grejer inne så måste man ju ha ventilation runt gasoltunnan, men det verkar ingen ha tänkt på. Men det ska väl inte vara så svårt. Tur man har lite koll på sånt "sen tidigare", annars kan det gå illa. Men man kanske kan locka brandmannen att göra lite viktig inspektion så allt blir "rätt å riktigt" (ska uttalas med östgötsk/småländsk dialekt - mycket viktigt det där!)

Men man är ju tydligen dum om man inte tittar på flera ställen, så det är ju bäst man gör som man ska *fniss*

Nästa visning åkte både jag och min käraste. Dit var det bara 22 mil :-)
Kan man köpa alla ställen man tittar på?? Jag blev kär i det stället oxå!!
Huset är byggt... när då? Nä, just det, det glömde vi å fråga... :-O
Men det var ett väldigt fint hus med snedtak, vedspis, kaminer och EL!
Tomten var grym!! Hur mycket gömställen som helst, välskött utan att gå till överdrift, massa fruktträd, bärbuskar, smultron, lingon, syrénberså(er), vedhuggarställen, gäststuga, massa spännande förråd, åker/äng, plattlagd uteplats och mängder med skog utanför det. Tomten var tokstor vilket ju gjorde att det blev en väldigt annorlunda känsla. Nära femtusen kvadrat, man kunde inte riktigt gå vilse, men man kunde i alla fall hålla sig undan och gömma sig för varandra.
Huset hade lite som jag personligen skulle vilja fixa. Gräsliga plastmattor lagda på ett ytterst illa och märkligt sätt... Fula tapeter och några små ställen där de klistrat dit någon slags tegelväggsliknande tapet :-S Men sånt är ju förhållandevis lätt fixat. Framför allt är det ju ingen brådska, huset är ju fullt beboeligt. Det fanns en lite avvikande lukt i huset dock som vi vill undersöka närmre. Antingen är det bara gammal hederlig ovädrad stuga, eller också är det kostsam svamp, annan bakterie- eller fuktskada. Inte lika kul om det är dyrt och krångligt att fixa. Vädra vet jag hur man gör! :-)

Nästa ställe, som vi åker till på fredag, är åt andra hållet och ca 29 mil bort. Finns frisbeegolfbana inom lämpligt avstånd :) och det är ju kul förstås!
Också en väldigt gammal 1800-tals historia. Jag har ju en viss förkärlek för det, och tack och lov verkar käraste oxå känna likadant! Puh! Det lär nog ändå komma en massa olika åsikter kring saker utan att man ska krångla till det angående vilken typ av ställe man gillar. Huset var mycket större (invändigt) och i oerhört fint skick. Dessa breda gamla trätiljor till golv gör ju att man blir alldeles mör i knävecken.... Vedspis, elspis, knäckemackor i taket, trägolv så långt ögat når, massa smarta rum där man kan inhysa sina gäster kanske... ;-) Vackra trädörrar, spröjsade fönster, vackra färger på väggarna och stora vackra eldstäder.
Tomten lite mer "normalstor", kring tvåtusen kvadrat (normal i andras ögon menar jag då!), men hade massa extra byggnader, lador, dass och grejer. El fanns, men inget vatten, men där gick det tydligen bra att låna grannens vatten! Snäll granne. Grannen tycker det är okej att fortsätta så om nya köparna är trevliga :-) he, he, bäst å lägga på charmen då! *fniss*

Överlag är det lite intressant att det är säljaren som bestämmer vem han/hon vill sälja till. Då är du ju tur att vi är så himla trevliga och goa och rara att ha att göra med. Men om jag nu hade varit en lönnfet, ful gammal tant med förskräcklig frisyr, dålig andedräkt och taskigt morronhumör, får man inte köpa hus då? Mycket märkligt.... Feta och fula och lite mindre snälla människor måste ju också få bo nånstans, eller vila ut nånstans. Vem vet, de kanske till och med blir vackra och trevliga om de har ett bra ställe att vara på? Konstig regel det där...

Så, på med smörarutstyrseln,
duscha,
föna håret,
kamma snedbena,
parfymera sig
och lite mascara
och rött på kinderna!
Sen är det dags att åka på visning!
Tjo!! ;-)

måndag 8 augusti 2011

Idag e jag lite, lite nervös :-)


Jag är just i färd med att ringa en mäklare!!
Sista tiden har vi suttit och spanat på annonser och diskuterat (24 timmar om dygnet, typ) ett eventuellt sommarstugeköp! Spännande och fullkomligt uppslukande!

Så nu är det då dags att ta tummen ur... och JAG ska ringa till mäklaren om ett objekt vi har sett som fullkomligt äger! Mer detaljer kan jag komma med sen. Måste bara få mäklarringandet ur systemet först ;-)

Pirrig!!

lördag 20 november 2010

Dags att uppdatera familjealbumet!

Nu är man med bror - storebror!! Amazing!!!
Tänk att bara en dag få det där samtalet. Lätt otippat!
Lustigt det där, hur man kan gå och tänka på en person, som man "vet" finns, men det har känts så overkligt att man på något sätt inte fattat att han egentligen faktiskt finns. På riktigt. Och dessutom levt ett helt liv med familj och barn och jobb och djur. Jag har liksom bara föreställt mig honom som en person tagen helt ur sitt sammanhang. En vuxen man. Boende i Stockholm (såklart). Samma efternamn som jag (jä rajt). Jobb?? nä, tänkte inte så långt. Mest att han har gått på stadens gator. Punkt. Jag har liksom inte "sett" honom framför mig som en levande person. Levande, som i alive, ja. Men inte livs levande verklig, med ett bultande hjärta och familj och glädjestunder, besvikelser, sorg och lycka. Som vi andra, liksom. "Tänkte inte på det" Ibland undrar man ju hur det är ställt i huvudet på en själv, egentligen. Mer som att ha sett framför sig en person på en bild i en tidning, personen är ju så mycket mer än bara just den enda bilden.

Men nu finns han alltså, i mitt liv, på riktigt, sedan 2 dagar tillbaka. Wow!! liksom.

Ett nytt kapitel. Och ändå, en massa kapitel som redan är passerade, som man får bläddra tillbaka i. Som man får återge för varandra, över tid, vad det lider, vid tillfälle och dela med sig av det som känns rätt och det som får plats och utrymme. Precis som med andra människor i ens liv. Men med en helt annan bakgrund. En bror. En ny familjemedlem. Fast vuxen och med en egen historia. Fast ändå, lite samma historia som min, som flätas in i tidsväven...

Oändligheten känns rimlig...