Dags att uppdatera familjealbumet!

Nu är man med bror - storebror!! Amazing!!!
Tänk att bara en dag få det där samtalet. Lätt otippat!
Lustigt det där, hur man kan gå och tänka på en person, som man "vet" finns, men det har känts så overkligt att man på något sätt inte fattat att han egentligen faktiskt finns. På riktigt. Och dessutom levt ett helt liv med familj och barn och jobb och djur. Jag har liksom bara föreställt mig honom som en person tagen helt ur sitt sammanhang. En vuxen man. Boende i Stockholm (såklart). Samma efternamn som jag (jä rajt). Jobb?? nä, tänkte inte så långt. Mest att han har gått på stadens gator. Punkt. Jag har liksom inte "sett" honom framför mig som en levande person. Levande, som i alive, ja. Men inte livs levande verklig, med ett bultande hjärta och familj och glädjestunder, besvikelser, sorg och lycka. Som vi andra, liksom. "Tänkte inte på det" Ibland undrar man ju hur det är ställt i huvudet på en själv, egentligen. Mer som att ha sett framför sig en person på en bild i en tidning, personen är ju så mycket mer än bara just den enda bilden.

Men nu finns han alltså, i mitt liv, på riktigt, sedan 2 dagar tillbaka. Wow!! liksom.

Ett nytt kapitel. Och ändå, en massa kapitel som redan är passerade, som man får bläddra tillbaka i. Som man får återge för varandra, över tid, vad det lider, vid tillfälle och dela med sig av det som känns rätt och det som får plats och utrymme. Precis som med andra människor i ens liv. Men med en helt annan bakgrund. En bror. En ny familjemedlem. Fast vuxen och med en egen historia. Fast ändå, lite samma historia som min, som flätas in i tidsväven...

Oändligheten känns rimlig...