Nu har nya året trängt sig förbi det gamla...

Man tror aldrig att det ska gå så fort som det gör.
Ja, i höstas, i september närmare bestämt, så blev allt piffat och bankat och juridiskt klart för att få byta ägare på Älmkärr!!!! Bort med det gamla (dvs Anna *fniss*) och in med det nya, dvs viiii!!!
Härlig känsla men ganska verklighetsfrånvänd sådan...
Jag, superarbetaren, med ljuvlig liten pingeldotter på 19 sköna vårar, och min karl (sedan 15 ljuvliga år tillbaka) som aldrig har föreställt sig att vi någonsin skulle skaffa sånt häringa hus. Men det händer en del på 15 år, man utvecklas, prioriterar om, prioriterar upp, vissa saker slumpar sig fram, och helt plötsligt så bara VET MAN! Man är såld! Kär! Rosa-små-moln fast mer åt de-bara-fötterna-rakt-ner-i-mossan, VÅR mossa!!!
Och när man kliver ut därifrån - och när man kliver in där - och när man kliver ut därifrån igen, så börjar en liten ramsa sväva fram i huvudet: Det e mitt, det e vårt, det är mitt, vi har gräs, vi har mossa, vi har ingen sol, men jättemånga träd - och all plantor av vintergröna har samlats på vår tomt, i något slags sektliknande symbiotiskt tätt sammanhållet samhälle. Men vi är inte krångliga, vi kan leva sida vid sida.

Det har ju varit några månader nu som vi har haft det i vår ägo. De flesta skulle kanske välja att köpa sig ett sommarnöje till på våren eller lagom till semestern. Vi, vi kör i september, kvällarna blir mörkare, fuktigare, dagarna kortare - och där sitter vi med våra ljusstumpar och petar in pinnar i brasan för brinnande livet :-) Det här är så rätt!!!!

Framför allt har väl de få turer vi har tagit dit någon helg då och då, mest blivit att vi har sagt "det här ska vi fixa i helgen" och så har vi fyllt bilen med massa prylar, mycket nyköpt, och rejsat ner, med vovve & allt.

Väl nere, snabbt in med alla påsar, kartonger och väskor, tänd brasan, var är ficklampan, oj då vi måste fylla på gasolvärmaren, ut och fyll på den. Mer koll på brasan, kanske ska pröva med vedspisen? Det står en Husqvarna 23 där, svart och blänkande i sin gjutjärnspondus och bara vill börja jobba. Hmmmm, host, höhö, det rycker in, öppna dörren, "Håll i Merlyn! (hunden)" "Sticker han nu lär vi aldrig se honom!!!" Toksvart ute, inte en lampa så långt ögat kan nå, hunden e becksvart... Heter ju inte Merlyn McDubh för intet (McDubh - "den svartes son")
Ja sen tillbringar man resten av kvällen åt att elda här och där, leta upp lite ficklampor, stearinljus och sen när klockan är 3 på natten så inser vi att ingen av oss har ätit!! Det blev 2 små mackor....

Peter hade lyckats tråckla ner madrasserna från övervåningen ner till bäddschäslongen som nu blev en helt cozy dubbelsäng! MMmmmmmyyyysss.......

Sen kan jag påtala att nästa dag såg EXAKT LIKADAN UT!! Pyssla med ved, stearinljus, leta efter prylar i alla väskor, bygga in batterier i saker som inte klarar sig utan batterier, radion tex. Ut och busa lite med Merlyn på VÅR tomt!! Han e ju askul, killen!!! Vroooooom,. Vrooooom, Vromvromvromvrooooooom!!!!!!!!!!!!! inte stilla en stund. Han tog bara springsteg så fort han skulle nånstans. Världens bästa tomtarbetare/byggnisse/dräng han kommer bli!!
Sågade man ner en 12 meters slana som stod snett och vint och fel, och sen släpar man  bort den till, ja, högen där slanor och grenar och trams bor. Då tar Merlyn fart och dyker rätt in i högen, djupt in i högen, grabbar tag om en av de största ungträden och börjar slita och rycka och dra. Men han fick ut den därifrån och sprang stolt omkring med sitt stora byte. Han fick sen hjälpa till att bära slanor till högen. OOOoooooh det kommer bli så pedagogiskt det här! :-)