Livets bok

Man kanske skulle skriva en bok istället... Jag har så mycket ord som vill ut, om så mycket saker. Har till och med försökt dela upp det på olika bloggar för att det inte ska bli så rörigt. Men jag vetetusan om jag lyckas hålla isär det ändå. Men OM jag skulle skriva en bok så skulle den ju aldrig bli klar. Större chans att man får ur sig saker och får struktur på det om man gör på det här sättet. Dagboksformen har jag sällan lyckats hålla vid liv. Kan inte skriva för hand i samma takt som jag tänker! Skulle önska att det fanns något man kunde montera in i huvudet som "lyssnar" och kan skriva ner det jag tänker för det går så jäkla fort i huvudet!! Och tankarna studsar mellan så många olika saker och det finns inte en chans i världen att få ner allt på pränt på egen hand. Så det som sätts på pränt blir helt enkelt värdefullt. Och via blogg så kan man i alla fall piffa till det lite med en och annan bild och man kan till och med låta en och annan förtrogen att få en inblick i vad som snurrar. Lite risk bara att man får sålla lite, till skillnad mot i en dagbok, eftersom kanske inte allt tål att skådas för omvärlden. Inte för att man egentligen har så mycket hemligheter, eller det kanske man har, men det är i alla fall inte därför. Utan mer för att jag måste lära känna verktyget och jag har inte direkt högsta förtroendet för internet och vad människor gör med information. Jag vill som sagt också kunna låta vissa jag känner att läsa och jag tror att jag på någon nivå vill "skydda" dem från saker som kretsar i huvudet ibland. Åtminstone tills jag har klurat ut hur jag vill att det här ska funka. Jag är nog lite rädd att öppna mig fullkomligt. Ni vet säkert själva, man vill inte att alla ska veta allt. Man vill att vissa ska veta vissa saker osv. Jag vill nog "skydda" ibland för att jag inte vet vad den eller de jag känner själva tänker om det jag skriver. Det blir ju liksom ganska enkelriktad kommunikation. Det blir ju inte en dialog. Och med de närmsta, vill jag nog hellre ha en dialog. Så risken är väl att det varken blir dialog, monolog eller nånting alls. Bara tystnad...