I have a crush....

Jag är förälskad. Nykär.
I vitt.
Handlar det om pojkar? Flickor? Bröllop?
Nä, inte ett jäkla någe....
Inredning, hem och miljö (i ordets gamla bemärkelse, inte den nya hysteriska rädda isbjörnarna-betydelsen)!
Det ska vara shabby chic, fransk lantlig inredning.
Danskt, shabby black, slitet och nött, kärleksfullt använt och bortglömt.
Minner om gamla tider.
Får mig att känna mig nära tidigare generationer. Får mig att slappna av mitt i det slitna, vita, lena känslan av lugn och harmoni...
Kanske lite närmre naturen, bort från storstadens hets, nutidens krav och känslan av press och ständig och omedelbar attention.

Jag vill luta mig tillbaka, blicka ut över mindre väsniga nejder, höra vingarnas sus, en gammal lagårdsdörr slå igen, vattnet som kluckar mot bryggans undersida. Känna doften av vatten, ni vet, så där som när man bara helt plötsligt, här och nu, under en promenad, eller när man sitter på en klippa, känner doften. Doften man nyss inte märkte av men helt plötsligt slår emot en, stark, ljuv och beständig.

Den här inredningsstilen får mig att känna allt det här. Får mig att känna mig levande, mindre smärtfylld, rofylld och jag kan andas. Andas långa djupa böljande andetag...

Jag vill ha så mycket av det här. Jag vill omge mig med det. Vältra mig i det, låta det glida under mina händer. Jag vill dela upplevelsen, med mina nära, med det stilla liv som jag kan känna i det gamla träets lugnande puls. Jag vill skapa. Åh herregud, vad jag vill skapa. Jag känner mig otillräcklig, otålig. Jag vill kunna allt, på en gång. Men ju mer jag spårar vad som finns desto mer inser jag att jag har att lära.

Jag har inte tillräckligt med plats, utrymme, "snabba cash" för att tillgodogöra mig allt i den takt jag vill. Som sagt, jag kan nog behöva det där jag trängtar efter... Lugnet...
Jag kämpar. Och en dag, anyday now...


Jag har äntligen funnit orden...
Mycket kärlek till Er, mina nära älskade familjemedlemmar, mina gamla svunna vänner, mina undebara ljuvliga förlängesedan borta (men ej glömda) kolleger, friends in battle.
Jag delar mina funderingar och kanske mina bilder.
Bilder av drömmen om min tillvaro, om mina önskningar och om hoppet.
Det aldrig sinande hoppet.